Kan nu med säkerhet säga att Tina inte har ont i magen längre. Hon är min vanliga pigga och glada tjej igen. Skuttar upp och ner för trappen och hänger mig i hasorna vart jag än går. Ingen tendens att krypa in under skåpet och gömma sig längre ❤
Så just nu är allt ok!
Puh… var faktiskt på väg att ”kasta in handduken” i torsdags. Tankarna gick i banorna att varken jag eller Tina skulle orka mer. Led så med henne att hon hade så ont. Tänkte när jag fick en tid hos veterinären på torsdag em att jag nog skulle komma hem utan Tina.
Men nu när faran är över för den här gången och oron har släppt greppet om mig så är känslan istället att
– ”Självklart ska vi klara av det här Tina och jag”. ”Vi ska kämpa.”
Lelionaz blogg 