Geocaching International Film Festival

Last week the 16 films that made it to the 2014 Geocaching International Film Festival in Seattle made their online debut.

The stories and moments captured in these videos run the gamut of the geocaching experience. We saw First-to-Find races with unexpected victors, chance meetings that led to love and friendship, tributes paid to those loved and lost, and inside jokes that only you geocachers would understand.

Although all 16 films are winners, one film was to be recognized as above the rest and would receive the Global GIFF Audience Award, a special honor presented to one lucky filmmaker or filmmaking team for the first time.

Watch all the finalists here: GIFF 2014 Playlist

En dag i Vindeln

lördag 21 februari 2015

Efter att ha sett till att mitt nattbesök (Anne och Pelle) fått lite frukost i magen klockan sex i morse satt jag och velade om jag skulle åka upp till Vindeln i dag eller inte. Dels var det en inoffare där i ridhuset – och dels var det några geocacher där uppe som lockade.

Suget efter cacherna vann – så vi slängde in oss i bilen och for upp. Spenderade först några timmar i ridhuset och kikade på cockrarna och de två leonbergervalparna som var anmälda. Sen for jag till det som lockade mest… geocachingen 🙂

Fem funna cacher blev resultatet… därav två som jag inte trodde att jag skulle klara att hitta. Yay… duktig jag!

Men inte bara ”duktigt Lena” utan även ”modig Lena” 😀
Kröp nämligen omkring här (bilden/videon nedan) på alla fyra på jakt efter en av gömmorna… jag som har panisk skräck för vatten. Meeen – det gav utdelning. Kunde logga ”Found it” på ännu en fantastisk cache.

http://coord.info/GCND4A

Vindelälven

Tina update

torsdag 19 februari 2015

Nu är det, 5 månader sedan hon blev sjuk. Senaste blodprovet visade på att alla värden ligger stabilt och likadant som för tre veckor sedan. Tyvärr även de vita som alltså inte gått ner så som vi önskar. Hon får därför inte dra ner på medicinen den här gången heller  😦

Jaja… nu när man har fått smälta beskedet så känns det ok igen. Hon mår ju i alla fall bra och det är ju huvudsaken. Men hon har börjat tappa pälsen pga den kraftiga medicineringen. Hon har nästan inge täckhår alls på öronen längre – bara tunn fjunig underull. Men hon är söt ändå.

AIHA är ju en mycket allvarlig sjukdom. Prognosen är tyvärr i de flesta fall avvaktande och återfall efter avslutad behandling förekommer ganska ofta.

Men jag kan inte annat än tro att det kommer att gå bra – annars hade jag inte orkat. Har dock googlat och läst att det inte är ovanligt att det tagit upp till två år innan dom blivit friskförklarade.

Vi kämpar vidare…

Tina – Painting by Irma Van Gog