Positivt besked angående Tina. Var och tog nytt blodprov igen i måndags och fick resultatet idag.
De vita har gått ner igen. De röda ligger på undre normalstrecket och hon har lågt värde av trombocyter. MEN… veterinären tyckte ändå att vi kunde köra på med samma dosering som tidigare. Puh, så skönt.
Nu, om inget händer, behöver vi inte fara på återbesök och nytt blodprov förrän typ i februari/mars.
Nu var det tre månader sedan vi tog blodprov på Tina. Då var värdena hyfsat stabila. Men nu hade de vita gått upp igen. Inte alarmerande högt, men ändå så pass att hon har en inflammationsbild. Blir så trött.
Först pratade vet. om att öka på prednisolonet – vilket INTE känns kul på något vis. Den dos hon står på nu är precis så att hon klarar sig utan att behöva kissa inne. Ibland har hon dock så bråttom ut att hon inte kan stå still och vänta medans jag tar på mig skorna. Men hon klarar i alla fall att hålla sig tills vi kommer ut till gräsmattan. Tidigare, när hon stod på en högre dos kortison, hände det lite nu och då att hon inte kunde hålla sig tills vi kom ut, utan kisset kom ute i trapphuset. VILL INTE tillbaka till det igen!!!
Men slutligen bestämde sig vet. för att öka på cytostatikan istället för kortisonet. Inte kul det heller – men det kändes ändå bättre än att öka kortisonet.
Så nu ska vi boosta henne med en tablett imurel varje dag (istället för 1 varannan dag tidigare) och INGEN prednisolon under en veckas tid. Sen tillbaka till ”vanliga” dosen 1 imurel varannan dag och 3 prednisolon varannan dag.
Om tre veckor tar vi sen nytt blodprov och ser om de vita förhoppningsvis har gått ner igen.
Jag är i chock!!!
Toya och jag vann totalen på dagens NoseWork-tävling.
Man delar ut pris för varje delsök (inomhus, utomhus, fordon och behållare) – och sen tas en totalvinnare ut – alltså det ekipage som klarat alla fyra söken på snabbaste tiden.
Hakan ramlade ner till knäna och jag bara stod och stirrade på dem när de ropade upp oss som vinnare. What????? Hörde jag rätt? Vann jag och å bästaste Toya?
Jo, det var sant. Vi kom 2:a på Utomhussöket och sen gick vi och VANN hela skiten 
(av 40 tävlingsekipage)
Extra roligt var det att andra platsen kneps av Julia Helmersson och femte platsen av Ingela Markström.
Ja, även Annika Alfreds och San Jeanne Mangos gjorde det jättebra. Tack tjejer för en trevlig dag/kväll o för vin och skumpa.
Men ååååh…. ser ju sen när jag tittar på protokollen från helgen att jag fick ”Särskilt samspelt ekipage” på söndagens utomhussök. Domarens kommentar på det söket: ”Erat samarbete fantastiskt”
Särskilt samspelt ekipage.
För att bedöma ett ekipage som särskilt samspelt tittar domaren på följande:
Professionalism, säkerhetstänk för hund och förare, observationsförmåga, hantering av koppel/lina, kontroll på lös hund, noggrannhet, tempo och effektivitet, uthållighet, entusiasm, upptäckarprecision, doftintresse.
Var och tog nytt blodprov på Tina i måndags. Fick resultatet idag… och det såg bara fint ut. De vita hade gått ner lite igen och var inom normal nivå. Även de röda ligger på ett stabilt och bra värde.
Nu får hon stå på samma dos som tidigare – och om inget händer (att hon blir dålig) så ska vi inte ta något nytt blodprov förrän till hösten, typ i oktober. Så långt har vi aldrig haft mellan veterinärbesöken sedan hon blev sjuk… vilket idag är exakt 1 år och 10 månader sedan.
♥♥♥
Varit på Nosework Clear Round i Sävar idag. Det var tre sökområden.
Inomhussök
Det var i typ en lada – en väldigt dragig sådan (så det var mer som ett utomhussök egentligen). Men det var ett ganska litet område, med ett antal bänkar och andra typ träutomhusmöbler. Maxtiden var 3 minuter… och Toya hittade gömman (under en av bänkarna) utan några som helst problem på 21,5 sekunder.
Utomhussöket
Det var typ en carport med tre väggar. Halva yttersta ”carporten” skulle genomsökas på max 3 minuter. Där fanns inte så mycket saker. En skottkärra, en träpall med någon cylinder på, plus lite smågrejs runt väggarna. Det var grovt grus som underlag. Toya gick en snabb runda längs väggarna och sen stannade hon och markerade på en sten på backen. WTF tänkte jag??? Men valde lite snabbt att lita på henne och räckte upp handen och sa: – Markerat!
Och det var rätt – gömman var där i gruset under stenen 🙂
Det tog Toya 18,45 sekunder att hitta den.
Behållarsöket
12 vanliga pizzakartonger utspridda utomhus. Maxtid 2 minuter. Detta brukar vara Toyas stora problem då hon brukar bli för ivrig och lätt demolerar kartongerna (vilket ger fel). Men idag gjorde hon det jättefint. Hon gick ganska snabbt fram till en av kartongerna… och jag var just på vippen att säga ”markerat!” när hon släppte kartongen och nosade vidare. Men hon bara nosade på ett par andra kartonger innan hon gick tillbaka till den hon först stannat vid och markerade den. Och då sa jag ”markerat” – och vi fick rätt 🙂
Det söket tog 22,7 sekunder.
Så summa summarum blev vi med god marginal godkända på alla tre söken, och dessutom utan några fel. I och med det belönades vi med en fin rosett.
Kommentar på protokollet:
”Jätteduktig hund och förare. Bra driv och målmedvetenhet. Grattis!”
Det var 26 stycken som deltog – men bara 6-8 stycken som fick den åtråvärda rosetten. Så det är klart man var lite extra stolt över att ha varit en av dem som fick en sådan.
Bästa gänget 🙂
Jag å mina träningskompisar knep 4 av de få rosetter som delades ut för dagen. Här tillsammans med en av dagens domare Anna-Lott
Bästaste träningsgänget.
Jeanette, Annika, jag, Ingela och Julia
Du å jag matte!
Ja, du och jag Toya ♥
Stolt matte 😷
Tina har ju varit stabil i sina blodvärden ända sen före jul nu. Så i måndag när vi var och på ny blodkontroll sa vår vet. att vi kanske kunde dra ner liiite på kortisonet om värdena fortfarande var stabila.
Jaaaa, det skulle vara så skönt att få göra det. Så jag blev så glad och hoppfull.
Men icke sa nicke. Desto större blev då besvikelsen när hon ringde för att meddela provsvaren idag. De vita hade gått upp igen. Låg på 14 nu (mot 8 tidigare) 😦
Däremot såg levervärdet ännu bättre ut än tidigare. Det går stadigt nedåt.
Men det innebär att det inte blir någon förändringen i medicineringen denna gång heller. Vi fortsätter med 3 Prednisolon varannan dag och 1 Imurel varannan (plus Ursofalken varannan dag).
Nu var det drygt två månader sedan vi kollade Tinas blodvärden. Hon har mått fint under dessa månader så jag har inte varit orolig.
Var till vår veterinär i måndags, men på tisdagen ringde dom och sa att blodprovet hade varit så lipemiskt att det inte hade gått att utläsa något av det. Då blev det så klart en klump i magen igen. Vad betydde det? Har något tillstött?
Jag fick rådet att komma med henne fastande på onsdag morgon för ett nytt blodprov. Idag ringde vet med information om provresultatet (det hade alltså gått bättre att undersöka blodet denna gången, puh).
Och YES, det såg bara fint ut. Blodbilden var bra. Hon verkar stabil.
De röda 6,2 (i december 6)
De vita 8 (i december 7)
Levervärdet var som vanligt lite förhöjda, men gallsyrorna normala.
Men hon får fortsätta med samma medicin-dos som tidigare (3 prednisolon varannan dag / 1 imurel varannan dag). Vågar inte låta henne vara utan medicinen. Eventuellt, kanske att vi kan dra ner på den liiiite i framtiden trodde veterinären. Men på henne lät det som att hon kommer att behöva medicineras livet ut.
Hon får även fortsätta medicinen för levern, Ursofalk, men ska bara ge henne den varannan dag istället för varje dag som hon fått förut.
Idag var jag tillbaka på jobbet efter att ha varit hemma i sex veckor. Sjukskriven fyra veckor + två veckor semester. Hade världens ångest i går… men idag när man väl kom dit så kändes allt helt ok, och som att jag aldrig varit borta. Men jag blev vansinnigt trött i ryggen, så helt återställd är jag ännu inte.
Men den stora glädjen idag var ju att det var vitt på backen på morgonen. ÄNTLIGEN verkar det som att vintern har kommit. Mjukt vitt gudomligt puder och kring 10 grader kallt. Winter Wonderland 😀
Årets första dag kändes ganska bra faktiskt. Ett par minusgrader och ganska blåsigt – men lite vitt som virvlade på backen som i alla fall gav en hopp om att vintern är i antågande. Det var i alla fall inte plusgrader och blött. Man får vara glad för det lilla 🙂
Vi for ut till Ersmark och tog en promenad ut i skogen där. På jakt efter en geocache förstås. Men även för hundarnas skull så klart. Och… för första gången sedan Toyas operation (som var den 24/11) fick hon springa lös. Fortfarande med skyddande sko dock. Men OJ så lycklig hon var. Blev alldeles varm om hjärtat av att se hennes glädje över att få springa som hon ville. Och varm om hjärtat av att hennes fot äntligen har läkt… och att det ser bra ut och att hon inte verkar ha ont längre. Året kunde väl inte ha börjat bättre?
Hoppas verkligen att 2016 blir ett bättre år än 2015 som har varit ett riktigt skitår med bl.a. Tinas AIHA och Toyas operation – för att inte nämna mina egna skador som gjort att jag varit typ ”handikappad” och oförmögen i flera månder. Grrr….
Lelionaz blogg 